Ad Reinhardt
12 Jun - 06 Sep 2015
AD REINHARDT
Art vs. History
12 juni – 6 september 2015
Detta är den första större presentationen i Europa av en ännu ganska outforskad sida av den amerikanske konstnären Ad Reinhardt. Han är främst känd som abstrakt målare och skribent, men här visas hans politiska skämtteckningar, satiriska serier om konst, och collage. Förutom dessa verk på papper innehåller utställningen ett bildspel med digitaliserade färgfotografier och flera av konstnärens resedagböcker, skisser och pamfletter. Totalt presenteras ett urval av cirka 300 verk från Estate of Ad Reinhardt i New York.
Reinhardt är mest uppmärksammad för sina minimalistiska ”svarta” målningar från 1960-talet. De högaktades av en rad internationellt kända yngre kollegor som Sol Lewitt, Frank Stella och Joseph Kosuth, och hans konstnärskap fortsätter att göra avtryck än idag. Den sydafrikanska målaren Marlene Dumas förklarade nyligen: ”Alla som intresserar sig för skillnaden mellan målningar och bilder måste förhålla sig till Ad Reinhardt. [...] Ingen som värdesätter kritiska texter om konst eller som uppskattar ironi och humor [...] kan låta bli att älska Ad Reinhardt.”
Redan under sin skoltid började Reinhardt teckna serier och det kom att bli ett starkt och långvarigt intresse. Som grafisk formgivare och illustratör – något han arbetade med vid sidan av sitt konstnärskap – blev han en viktig introduktör av stilar och tekniker från tidiga modernistiska konströrelser som dadaism, kubism och konstruktivism. Han såg dessa roller som helt separata: konst – ”art-as-art” (”konst-som-konst”) – och föreställande konst (till exempel serierna, som kunde kommentera vardagen). Rollerna åtföljdes av ett brinnande engagemang för sociala och politiska frågor, inte minst kampen för arbetstagares rättigheter och antikrigsrörelsen. Detta engagemang förblev centralt för hans identitet som konstnär och medborgare.
Under 1930- och 40-talen dök hans skarpa serier upp i en rad amerikanska publikationer, däribland dagstidningen PM, den marxistiska tidskriften New Masses och vitt skilda magasin som Glamour, Listen och Ice Cream Field. Inspirerad av Pablo Picassos och Max Ernsts collage kombinerade han handtecknade detaljer med illustrationer från gamla böcker. Reinhardt hade tidigare använt denna teknik när han skapade sina abstrakta collage av tunt strimlade pressfotografier utskurna ur dagstidningar och tidskrifter. Flera av dessa ingår i utställningen.
Efter att ha studerat och undervisat i konsthistoria under större delen av sitt liv förklarade Reinhardt 1958: ”Jag tror inte på originalitet. Jag tror på konsthistoria”. Hållningen är påtaglig i hans berömda serie om konst, How to Look, som 1946 dök upp i söndagsnumren av PM. Dessa helsidor blev en viktig plattform där Reinhardt varannan vecka obönhörligen kunde försvara utvecklingen och öka förståelsen för den abstrakta konsten i Amerika. Serierna, där Reinhardt har den dubbla rollen som ”explainer-entertainer” (”förklarare-underhållare”), visar på en didaktisk hållning riktad inte enbart till läsarna utan också till hans konstnärskollegor. Efter att 1947 ha börjat arbeta heltid som lärare på Brooklyn College slutade Reinhardt som illustratör och publicerade därefter endast sporadiskt serier. Dessa ”art comics” (”konstserier”), i vilka han formulerade bitande satiriska kommentarer om sin tids konstvärld, trycktes i tidskrifter som ARTnews, trans/formation och Art d’aujourd’hui.
År 1952 började Reinhardt göra längre resor världen över. Under sina besök i Europa, Mellanöstern, Japan och Sydostasien tog han över 12 000 färgfotografier, vilka han sedan presenterade i sina legendariska ”Non-Happenings” (”icke-happenings”). Dessa utdragna diabildsföredrag var en kritisk kommentar till universitetens tradition att använda diabilder i konsthistorieundervisningen, liksom till de performativa ”Happenings” som under samma tid fick allt större genomslag på New Yorks konstscen. I sina maratonlika presentationer mixade Reinhardt platser och perioder i osannolika, oväntade sekvenser, på gränsen mellan en föreläsning i konsthistoria och en humoristisk parodi på konstnärens privata reseberättelse. Ur ett enormt spektra av bilder hämtade från vitt skilda kulturer avslöjades likartade och lekfulla visuella mönster; exempelvis den erotiska bildlikheten mellan ändalykterna på statyer och formerna hos storstädernas brandposter. Bildspelens genomtänkta komposition kräver betraktarens fulla uppmärksamhet och uppmuntrar, på liknande sätt som hans målningar och skrifter, till en aktiv medvetenhet i mötet med verket. Genom hela Reinhardts konstnärskap, inklusive de verk som visas här, finns en förmåga att utveckla och förändra våra föreställningar om vad konst är, och kan vara.
Curator: Diana Baldon
Utställningen genomförs i samarbete med Ad Reinhardt Foundation i New York. Tack till David Zwirner, New York/London, för deras stöd.
Ad Reinhardt (1913–1967) är en av nittonhundratalets viktigaste amerikanska konstnärer. Reinhardt var en av få konstnärer som målade abstrakta verk på 1930-talet. Han bidrog till utvecklingen av den stil som kom att bli känd som abstrakt expressionism under 1940-talet, och hans karakteristiska monokroma verk från 1950- och 1960-talen vittnar om tidens framväxande minimalistiska och konceptuella arbetssätt. Reinhardts verk ingick i betydelsefulla museiutställningar under hans livstid, däribland Americans och The Responsive Eye, Museum of Modern Art, New York (1963–1964 och 1965–1966); The New Decade: 35 American Painters and Sculptors, Whitney Museum of American Art, New York (1955–1956) och Painting and Sculpture of a Decade: 1954–64, Tate Gallery, London (1964). År 1966 organiserade the Jewish Museum i New York Reinhardts första stora retrospektiva utställning, och 1991 arrangerade Museum of Modern Art i New York en retrospektiv utställning som därefter visades på Museum of Contemporary Art i Los Angeles. Senare utställningar har anordnats av Solomon R. Guggenheim Museum, New York (2008), Museum of Modern Art, New York (2010–2011), Kröller-Müller Museum, Otterlo (2011–2012), Josef Albers Museum, Bottrop (2010–2011), och Institute of Contemporary Arts, London (2011). År 2013 presenterade David Zwirner, New York, en utställning bestående av konstnärens serier, diabilder och ”svarta” målningar i samarbete med Ad Reinhardt Foundation och curator Robert Storr.
Art vs. History
12 juni – 6 september 2015
Detta är den första större presentationen i Europa av en ännu ganska outforskad sida av den amerikanske konstnären Ad Reinhardt. Han är främst känd som abstrakt målare och skribent, men här visas hans politiska skämtteckningar, satiriska serier om konst, och collage. Förutom dessa verk på papper innehåller utställningen ett bildspel med digitaliserade färgfotografier och flera av konstnärens resedagböcker, skisser och pamfletter. Totalt presenteras ett urval av cirka 300 verk från Estate of Ad Reinhardt i New York.
Reinhardt är mest uppmärksammad för sina minimalistiska ”svarta” målningar från 1960-talet. De högaktades av en rad internationellt kända yngre kollegor som Sol Lewitt, Frank Stella och Joseph Kosuth, och hans konstnärskap fortsätter att göra avtryck än idag. Den sydafrikanska målaren Marlene Dumas förklarade nyligen: ”Alla som intresserar sig för skillnaden mellan målningar och bilder måste förhålla sig till Ad Reinhardt. [...] Ingen som värdesätter kritiska texter om konst eller som uppskattar ironi och humor [...] kan låta bli att älska Ad Reinhardt.”
Redan under sin skoltid började Reinhardt teckna serier och det kom att bli ett starkt och långvarigt intresse. Som grafisk formgivare och illustratör – något han arbetade med vid sidan av sitt konstnärskap – blev han en viktig introduktör av stilar och tekniker från tidiga modernistiska konströrelser som dadaism, kubism och konstruktivism. Han såg dessa roller som helt separata: konst – ”art-as-art” (”konst-som-konst”) – och föreställande konst (till exempel serierna, som kunde kommentera vardagen). Rollerna åtföljdes av ett brinnande engagemang för sociala och politiska frågor, inte minst kampen för arbetstagares rättigheter och antikrigsrörelsen. Detta engagemang förblev centralt för hans identitet som konstnär och medborgare.
Under 1930- och 40-talen dök hans skarpa serier upp i en rad amerikanska publikationer, däribland dagstidningen PM, den marxistiska tidskriften New Masses och vitt skilda magasin som Glamour, Listen och Ice Cream Field. Inspirerad av Pablo Picassos och Max Ernsts collage kombinerade han handtecknade detaljer med illustrationer från gamla böcker. Reinhardt hade tidigare använt denna teknik när han skapade sina abstrakta collage av tunt strimlade pressfotografier utskurna ur dagstidningar och tidskrifter. Flera av dessa ingår i utställningen.
Efter att ha studerat och undervisat i konsthistoria under större delen av sitt liv förklarade Reinhardt 1958: ”Jag tror inte på originalitet. Jag tror på konsthistoria”. Hållningen är påtaglig i hans berömda serie om konst, How to Look, som 1946 dök upp i söndagsnumren av PM. Dessa helsidor blev en viktig plattform där Reinhardt varannan vecka obönhörligen kunde försvara utvecklingen och öka förståelsen för den abstrakta konsten i Amerika. Serierna, där Reinhardt har den dubbla rollen som ”explainer-entertainer” (”förklarare-underhållare”), visar på en didaktisk hållning riktad inte enbart till läsarna utan också till hans konstnärskollegor. Efter att 1947 ha börjat arbeta heltid som lärare på Brooklyn College slutade Reinhardt som illustratör och publicerade därefter endast sporadiskt serier. Dessa ”art comics” (”konstserier”), i vilka han formulerade bitande satiriska kommentarer om sin tids konstvärld, trycktes i tidskrifter som ARTnews, trans/formation och Art d’aujourd’hui.
År 1952 började Reinhardt göra längre resor världen över. Under sina besök i Europa, Mellanöstern, Japan och Sydostasien tog han över 12 000 färgfotografier, vilka han sedan presenterade i sina legendariska ”Non-Happenings” (”icke-happenings”). Dessa utdragna diabildsföredrag var en kritisk kommentar till universitetens tradition att använda diabilder i konsthistorieundervisningen, liksom till de performativa ”Happenings” som under samma tid fick allt större genomslag på New Yorks konstscen. I sina maratonlika presentationer mixade Reinhardt platser och perioder i osannolika, oväntade sekvenser, på gränsen mellan en föreläsning i konsthistoria och en humoristisk parodi på konstnärens privata reseberättelse. Ur ett enormt spektra av bilder hämtade från vitt skilda kulturer avslöjades likartade och lekfulla visuella mönster; exempelvis den erotiska bildlikheten mellan ändalykterna på statyer och formerna hos storstädernas brandposter. Bildspelens genomtänkta komposition kräver betraktarens fulla uppmärksamhet och uppmuntrar, på liknande sätt som hans målningar och skrifter, till en aktiv medvetenhet i mötet med verket. Genom hela Reinhardts konstnärskap, inklusive de verk som visas här, finns en förmåga att utveckla och förändra våra föreställningar om vad konst är, och kan vara.
Curator: Diana Baldon
Utställningen genomförs i samarbete med Ad Reinhardt Foundation i New York. Tack till David Zwirner, New York/London, för deras stöd.
Ad Reinhardt (1913–1967) är en av nittonhundratalets viktigaste amerikanska konstnärer. Reinhardt var en av få konstnärer som målade abstrakta verk på 1930-talet. Han bidrog till utvecklingen av den stil som kom att bli känd som abstrakt expressionism under 1940-talet, och hans karakteristiska monokroma verk från 1950- och 1960-talen vittnar om tidens framväxande minimalistiska och konceptuella arbetssätt. Reinhardts verk ingick i betydelsefulla museiutställningar under hans livstid, däribland Americans och The Responsive Eye, Museum of Modern Art, New York (1963–1964 och 1965–1966); The New Decade: 35 American Painters and Sculptors, Whitney Museum of American Art, New York (1955–1956) och Painting and Sculpture of a Decade: 1954–64, Tate Gallery, London (1964). År 1966 organiserade the Jewish Museum i New York Reinhardts första stora retrospektiva utställning, och 1991 arrangerade Museum of Modern Art i New York en retrospektiv utställning som därefter visades på Museum of Contemporary Art i Los Angeles. Senare utställningar har anordnats av Solomon R. Guggenheim Museum, New York (2008), Museum of Modern Art, New York (2010–2011), Kröller-Müller Museum, Otterlo (2011–2012), Josef Albers Museum, Bottrop (2010–2011), och Institute of Contemporary Arts, London (2011). År 2013 presenterade David Zwirner, New York, en utställning bestående av konstnärens serier, diabilder och ”svarta” målningar i samarbete med Ad Reinhardt Foundation och curator Robert Storr.